Snyggingar

Som det är idag så har jag fyra silkeshöns och jag tycker att de är störtsköna. De är roliga individer och favoriten är Ingeborg, hon har alltid varit minst av de äldsta och hon kan tycka om att bli klappad. Hon kanske inte är den smartaste hönan i hönsgården, men hon är fin.
Sen är det Sebastian, den silkestuppen som fick vara kvar. Han kan inte det där än med att snacka med damer. Han försöker ta sig ett tjuvnyp emellanåt, men brukar för det mesta gå åt fanders och den hönan han försöker sätta på skriker i högan sky och Sebastian står kvar snopen med ett par stackars fjädrar i munnen.
Sen har vi de coola minstingarna som är stora nu, Gudrun och Svarta Silver-Sara. De håller i princip alltid ihop, sitter brevid varandra på sittpinnarna och småsnattrar, går ut i hönsgården tillsammans och det är inte ovanligt att de äter samtidigt heller.
Jag gillar den här rasen, trots att jag var ganska skeptisk från början till om jag skulle ha dem.